Nu på kvällen fångade jag detta ögonblick som påminner mig om att hösten också är speciell. Vår katt vilar lugnt i mitt knä, och vi sitter tillsammans i vårt uterum – ett rum som med de många fönstren ger en känsla av att sitta ute med naturen inpå knuten.
I taket hänger fotogenlampan som för mina tankar tillbaka till min barndom, till de kalla höst- och vinterdagarna i stugan på landet där min far växte upp, och där min farmor och farfar bodde. Här i stillheten kan jag sitta med en bok, tillsammans med Janne och vår katt och bara andas ut.
Hösten har verkligen sin tjusning – en tid för eftertanke, återhämtning och att uppskatta de små stunderna av ro.