Rätten till självbestämmande på våra äldreboenden

Rätten till självbestämmande på våra äldreboenden

.Jag tog del av ett klokt debattinlägg i Dagens Medicin Sverige om ett mycket högaktuell ämne, utifrån att Regeringen igår gav Folkhälsomyndigheten möjligheten att införa lokala besöksförbud på landets äldreboenden. 

Debattörerna lyfter i sitt debattinlägg att det i Folkhälsomyndighetens återrapportering av regeringsuppdraget "Uppdrag om åtgärder inom vissa av socialtjänstens verksamheter vid smittspridning av covid-19" framgår att: ”I dag kan isolering med stöd av smittskyddslagen (2004:168) endast ske på en vårdinrättning som drivs av en region. Det bör ses över om någon annan möjlig åtgärd för särskilda boenden, i stället för isolering på en vårdinrättning, är lämplig att införa”.

De menar klokt att denna skrivning öppnar för framtida förbud, vilket de anser noggrant behöver utredas och övervägas. Vilka risker kan detta medföra? Är vi på väg mot en situation där särskilda boenden blir sjukhusliknande vårdinrättningar? Kommer vi tillbaka till situationen före Ädelreformen? 

Jag håller verkligen med dem och jag vill inte tillbaka till den situation som var före Ädelreformen på landets föregångare till Äldreboende. Då i slutet på 70- och början på 80-talet besökte jag min farfar och min morfar på två av Uppsala läns långvårdsavdelningar. De var då två patienter inlagda på avdelningar i flerbäddsrum. När jag kom till mIn farfar låg han alltid nedbäddad i sängen. Detta då han bodde en bit ifrån oss och vi passerade sjukhuset vid 16 tiden på väg till farmor. Min morfar kommer jag ihåg sittande i en galonklädd fåtölj iklädd landstingets mjukisdress, han som alltid varit propert klädd innan han fick sin demensdiagnos. Vill vi verkligen tillbaka till det


Skriv ut   E-post