Det är dags att tänka nytt! Förändring är möjlig – det är min fasta övertygelse. Samtal om individens behov i centrum och personcentrerad nära vård har förts sedan ÄDEL-reformen, införandet av LSS och psykiatrireformen, men på nationell nivå tar processerna ofta alldeles för lång tid. Utredningar och rapporter håller oss tillbaka, och den entreprenörsanda som behövs för verklig förändring riskerar att stanna av. Istället för att bara prata måste vi agera. Låt oss skapa en mer flexibel och personcentrerad hälsa, vård och omsorg, där vi låter individens behov och önskemål vara i fokus. Vi kan tillsammans utmana gamla mönster och visa att hinder bara är tillfälliga stopp på vägen.
Jag läste nyligen om ett förslag att omvandla äldreboenden till LSS-boenden och att planera för att dessa kan samlokaliseras. Tänk vilken potential! Föreställ dig boenden där människor i olika livssituationer kan trivas och stötta varandra – där gemenskap skapar glädje och trygghet. Det är fullt möjligt, och i andra länder som Danmark har det redan visat sig vara framgångsrikt.
Ett problem idag är att många människor fastnar i köer, samtidigt som det finns tomma boenden som skulle kunna anpassas för nya behov. Varför låta vi byråkratin stå i vägen? Med snabbare processer och mer kreativt tänkande kan vi använda resurserna bättre och samtidigt skapa en mer flexibel hälva, vård och omsorg.
För mig handlar detta om att skapa lösningar som verkligen möter människors behov och gör skillnad i deras vardag. Ett konkret steg är att öka transparensen och säkerställa att beslut utgår från den enskildes behov, inte vilken lagstiftning som styr. Någon som har rätt till LSS-insatser ska också kunna få dessa tillgodosedda i ett boende enligt SoL. Idag är det ofta svårt för den enskilde och anhöriga att förstå vad som ligger bakom ett beslut eller hur det kan överklagas. En kombination av muntliga och skriftliga delgivningar skulle kunna ge både tydlighet och trygghet. Muntliga förklaringar kan komplettera skriftliga beslut för att säkerställa att den enskilde förstår vad som ligger bakom beslutet och vilka alternativ som finns.
En annan viktig fråga är hur vi stödjer yngre personer med demenssjukdom. Deras behov ser annorlunda ut än äldre personer med samma diagnos, men de faller ofta mellan stolarna i vårt system. Istället för att tvinga in dem i mallar som inte passar borde vi skapa lösningar anpassade efter deras livssituation och önskemål. Tänk om vi kunde erbjuda möjligheten att kombinera insatser från både LSS och äldreomsorg – personcentrerat istället för åldersrelaterat!
Detta kräver att vi förenklar regler, samarbetar mellan kommuner och tänker nytt kring hur vi organiserar våra resurser. Det är dags att gå från ord till handling. Låt oss slå ihop våra kloka huvuden och se vad vi kan åstadkomma tillsammans.
Jag tror på kraften i det lilla steget. Låt oss börja med små förändringar som visar vägen. Den döva grodan i sagan, som inte hörde alla som sa att det var omöjligt att nå toppen, är grodan i min logga – en symbol som påminner om att allt är möjligt. Vi kan också välja att fokusera på vad som är möjligt, inte på hindren, och tillsammans vara lösningsfokuserade och se hinder som utmaningar vi kan övervinna.
Tillsammans kan vi skapa en hälsa, vård och omsorg som gör skillnad på riktigt. Låt oss tillsammans fortsätta agera och visa att vi inom kommunal hälsa, vård och omsorg agerar för att göra skillnad och underlätta för dem vi är till för. Vad tänker du? Dela gärna dina tankar, idéer eller konkreta exempel som kan inspirera fler att ta nästa steg!