När Ylva Johanssons uttryckte att det är tungt att arbeta i vården, nickade de flesta på Vård & Omsorgs College Rikskonferens instämmande.
Och där hände det igen! Medias bild av vård och omsorg som en eländig bransch bejakades, den här gången att den är fysiskt tung. De flesta kunde se de stackars undersköterskorna lyfta runt vårdtagarna mest hela dagarna. Ylvas uttalande gjorde att deltagarnas axlar sjönk ner mot golvet liksom deras pannor, och kroppshållningen liknande mer en potatissäcks. Vart tog alla stolta och rakt sittande konferensdeltagare vägen? Och tankarna började surra: - Vem satsar på ett arbete där man sliter ut sig? Ingen, det förstår väl alla! Ja, förutom vi då förstås…
Stopp! Och jag repeterar det jag sagt varje gång jag hör detta: - Vården och omsorgen är inte fysiskt tung! Visst, några av dem vi hjälper behöver mer av vår arbetstid, fler personer, tekniska hjälpmedel och bra med utrymmen, för att få sina behov av vård och omsorg tillgodosedda. De behöver stöd och hjälp av personer som kan hantera hjälpmedel och förflyttningsteknik på ett skonsamt sätt, där fysiskt styrka inte behövs, utan teknik. Ett skonsamt sätt både för dem själva, men också för dem som hjälper. Och sist men inte minst, att det får ta den tid det tar!
I dag finns bra planeringsverktyg som väl beskriver den tid som den enskilde behöver för att få sin vård och omsorg tillgodosedd utifrån sitt beslut från kommunen. För finns inte tiden avsatt, så är det omöjligt att tillgodose behoven, och då är avvikelserna faktum. Både för individen och för medarbetaren.
Och tiden ska självklart vara anpassad så att vården och omsorgen kan utföras professionellt utifrån samtliga lagar som styr/reglerar hens arbetsdag. Att förutsättningarna finns så att tidspress inte uppstår, från något dolt ”tidstak” i biståndsbeslutet och ersättningssystem. Här kan vi tillsammans påverka våra politiker runt om i landet, att skapa en vård och omsorg som inte benämns som fysiskt tung av någon :)