Flera i samma rum på äldreboende i Japan

Elisabeth Adriansson Sandbergäldreomsorg, inspiration, vård och omsorgLeave a Comment

Planskiss_GreenHill

Hur såg nu fastigheten och lägenheterna ut på äldreboendet jag besökte?

Det var totalt 110 personer som kunde bo på Green Hill. Lägenheterna var för 1 – 4 personer och det var omvårdnads behovet som avgjorde vilket rum man bodde i.

Boendet var i tre sektioner, se bilden. De lägenheter som är markerade gult och blått var för personer med högt omvårdnadsbehov – totalt 80 personer och 10 platser för personer med behov av korttidsplats.

De rosa-markerade rummen – totalt 20, var öronmärkta för personer som kom från området kring äldreboendet och 2 av lägenheterna var servicelägenheter. Den vita sektionen är en serviceenhet för badrum, tvättmaskiner och också kontor.

Dessutom kom det från närområdet ytterligare 25 personer per dag till GreenHills dagliga verksamhet.

Samtliga rum var möblerade med en säng och ett sängbord. Ovanför sängen fanns en hylla där den äldre placerade exempelvis  foton av nära och kära. De tyckte nog att min fråga om någon möblerade sin lägenhet själv, var lite ovanlig. Här tog ingen med sig egna möbler eller tavlor. Rummen hade mycket trädetaljer vilket gav en varm och ombonad känsla.

Det fanns toalett på rummen, med bidésits, vilket de flesta toaletter i Japan är utrustade med. Bidésitsen medför att du kan välja upp till fem olika typer av bidéspray med justerbar temperatur och tryck på vattenstrålar, samt att toasitsen har värme.

Lägenheterna saknar pentry och dusch på rummen, istället finns matsalar och stora badrum på varje enhet. Ett badrum för dem som kunde klara att gå och/eller klarade att själva ta sig i/ur badkar. I dessa badrum  fanns tre badkar och duschar i Japansk stil. Det vill säga att när du sitter på en pall, är duschen i rätt höjd. Du fyller ett kar med vatten som du sedan använder och sköljer dig med. Ett badrum var för de som var sängburna eller behövde mycket hjälp. De fick då hjälp att bada via en badbår.

Sammanfattningsvis var det stora enheter och stora samlingssalar där flera äldre vistades samtidigt och jag träffade äldre som var både uppegående och rullstolsburna. Det fanns ingen uppdelning som i Sverige, med att personer med demenssjukdom hade sina lägenheter på en enhet och personer med kroppsliga sjukdomar på en annan enhet. Det påminde i tanken om hur sjukhemmen var uppbyggda på 80-talet, med flersalar, badsalar och aktivitetsrum. Men boendet andades inte sjukhus utan var varmt och ombonat.

Hur det såg ut kring måltider och aktiviteter samt hjälpmedel beskriver jag i senare blogginlägg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *