I en debattartikel den 4 februari i Uppsala Nya Tidning belyste jag en stor utmaning som drabbar oss alla: de orimliga köerna till hörselvården, som i Region Uppsala och på andra håll sträcker sig i mer än över ett år. Men situationen är mer brådskande än så. När hörselvårdsspecialister drar sig tillbaka och audionombristen skärper till sig, står vi inför ett växande hälsoproblem som kräver omedelbara och kreativa åtgärder. Varför? Jo, för att tillgången till hörselvård inte bara är en fråga om komfort eller kommunikation – det handlar om att bromsa en av de kostsamma sjukdomarna: demensen.
Forskningen talar sitt tydliga språk. Enligt "Dementia prevention, intervention, and care: 2020 report" av Lancet Commission, kan hela 8% av demensfallen kopplade till hörselnedsättning förebyggas. Tänk på det – varje år skulle upp till 2 000 människoöden kunna förändras radikalt i Sverige ensamt, om vi bara gav hörselvården den uppmärksamhet den förtjänar.
Och vad kostar demenssamhället? Enligt Karolinska Institutet når notan den svindlande summan av 81,6 miljarder kronor årligen. En 8 % minskning genom effektivare hörselvård skulle inte bara återföra nästan 6,5 miljarder kronor till samhällsekonomin varje år, utan framför allt, förbättra livskvaliteten för tusentals.
Det är hög tid att fråga politiken: Kan ni fortsätta ignorera denna koppling mellan nedsatt hörsel och demens? Kan ni verkligen rättfärdiga ett år av väntan för dem som kämpar för att höra, kämpar för att behålla sitt minne, sin värdighet och sin identitet?
Att investera i innovativa lösningar för att korta ned dessa oacceptabla köer är inte bara en kostnadsbesparing i längden. Det är en investering i mänsklighet, i vår förmåga att ta hand om varandra och ge varje individ chansen livskvalitet genom hela livet!
Så beslutsfattare, visa att ni lyssnar inte bara med öronen utan också med hjärtat och plånboken, våra allas skattemedel. För en bättre hörselvård är inte bara en fråga om teknik och resurser – det är en fråga om att välja den typ av samhälle vi vill leva i. Ett samhälle där förebyggande insatser inte bara är möjligt, utan också är prioriterat. För oss själva, våra äldre och för framtida generationer.