Ett möte häromdagen fick mig att reflektera över vilka egenskaper jag sett varit gemensamt för de duktigaste ledarna jag mött på olika positioner under mina snart 40 yrkesverksamma år, varav 30 som chef och ledare.
En gemensam nämnare har varit att de alla har haft en eld som ständigt glött och som de haft förmågan att förmedla och även fått andra att brinna.
En annan egenskap är att de har varit trygga i sig själva och i sina värderingar. För att förstå andra måste man ju känna sig själv, eller hur?
Trygghet är också en egenskap eller känsla som ofta nämns när det gäller Vård och Omsorg.
De anställda vill känna att arbetet både är tryggt och utvecklande på samma gång. De som får vård och omsorg måste känna sig trygga. Anhöriga behöver känna likadant, att kunna känna sig trygga med att deras närstående får rätt vård och omsorg, med respekt.
Trygghet har en stark koppling till relationer och till begreppet ”tillit” som handlar om vårt förtroende för andra människor men också för organisationen som levererar vården och omsorgen.
Tillbaka till mitt möte häromdagen, mötet som fick mig att reflektera över trygghet. Vad gjorde att ledaren förmedlade mig en känsla av otrygghet? Då kunde jag inte riktigt sätta fingret på det, personen hade en ju en lite kaxig framtoning. Nu så här efteråt tror jag att ledaren inte var trygg och att ledaren inte visste om den hade ett förtroende i och från sin organisation. Det jag uppfattade var alltså en ledare som inte är trygg i sig själv och i sina värderingar.
Jag önskar att personen snart hittar sin trygghet och blir en av alla de duktigaste ledarena som finns inom vård och omsorg.