Vi pratar mycket om kontinuitet inom äldreomsorgen. Oftast handlar diskussionen om hur många olika medarbetare som kommer hem till den enskilde. Det är naturligtvis viktigt, men jag tycker att vi ibland glömmer en annan del av kontinuiteten. Att veta när hjälpen kommer, vad vi har kommit överens om och att kunna lita på att det blir som vi planerat.
Jag har tidigare skrivit om kontinuitet i utförandet. Nu funderar jag mer över hur vi faktiskt får det att fungera i vardagen.
Vi har den fasta omsorgskontakten och genomförandeplanen som ska bidra till trygghet och kontinuitet. Men när jag kommer ut i olika verksamheter och ser hur systemen för att upprätta genomförandeplaner fungerar, undrar jag ibland om vi inte har krånglat till det alldeles för mycket.
Vi verkar ha trott att bara vi digitaliserar något så blir det enklare. Men är det verkligen så? Jag möter ledningssystem där det är svårt att hitta det man söker eftersom man inte längre kan bläddra och få en överblick. Och jag ser samma problem med genomförandeplanerna. Medarbetare ska hantera telefoner, logga in och ut och leta efter information som egentligen borde vara lätt att ta del av.
Ibland tänker jag att vi underskattar betydelsen av det visuella. Att kunna se en tydlig bild, få en överblick och snabbt förstå vad vi har kommit överens om. Digitala system kan naturligtvis vara ett fantastiskt stöd, men bara om de underlättar arbetet.
För egentligen är det väl ganska enkelt? Den enskilde behöver veta vilken hjälp som ska ges, hur den ska utföras, när den kommer och vem man ska vända sig till om något inte fungerar. Medarbetarna behöver ha tillgång till samma information och kunna arbeta utifrån den.
Sedan kommer förstås verkligheten. Många människor behöver hjälp vid ungefär samma tider och vi har inte obegränsat med medarbetare. Alla kan inte få hjälp klockan sju på morgonen. Men då behöver vi vara tydliga med det och tillsammans komma överens om vad som är möjligt.
Här kommer också bemanningsekonomin in. Planerar vi bemanningen utifrån människornas behov eller försöker vi få behoven att passa den bemanning vi redan har? Jag tror att vi behöver bli betydligt bättre på att se sambandet mellan genomförandeplanering, schemaläggning och hur vi använder våra resurser.
För mig handlar kontinuitet därför om mer än att samma person kommer. Det handlar om att den enskilde känner trygghet i att överenskommelsen följs, även när en annan medarbetare utför hjälpen.
Och kanske behöver vi börja med att göra det lite enklare. En genomförandeplan som den enskilde förstår, som medarbetarna faktiskt använder och som verksamheten har förutsättningar att följa.
Vi brukar prata om att göra det rätt att göra rätt. Jag undrar om vi inte ibland har gjort precis tvärt om.