Äldreomsorgen beskrivs ofta utifrån brist. Brist på personal, tid, kontinuitet och resurser.

Samtidigt möter jag fortfarande många medarbetare som vill göra ett bra arbete, ta ansvar och bidra till trygghet och kvalitet för den årsrika personen. Frågan är kanske inte bara hur vi rekryterar fler, utan också vad som får kompetensen att vilja stanna kvar.

I debatten hamnar fokus ofta på schema, bemanning och ekonomi. Det är viktiga frågor. Men efter många år inom vård och omsorg tänker jag att attraktivitet också handlar om något annat.

Tydlighet.
Delaktighet.
Ansvar och mandat som hänger ihop.
Möjlighet att påverka vardagen.
Känslan av att vara en viktig del av ett sammanhang.

Här tror jag att frågor kring omsorgskontakt blir intressanta.

När uppdrag och ansvar ser väldigt olika ut mellan verksamheter blir det svårt att skapa samsyn kring vad rollen faktiskt innebär. För vissa blir uppdraget tydligt och meningsfullt. För andra mer oklart och administrativt.

Det påverkar inte bara kvaliteten för den årsrika personen och anhöriga, utan också möjligheten att bygga professionell stolthet och långsiktig attraktivitet i yrket.

Jag tror att människor oftare stannar kvar där:

Under åren har jag mött verksamheter med helt olika förutsättningar. Det som ofta skiljer dem åt är inte bara bemanning eller ekonomi. Min erfarenhet är att människor stannar kvar där det finns tydlighet kring uppdraget, där ansvar följs av befogenheter och där man känner att det egna arbetet gör skillnad för den årsrika personen.

Kanske behöver vi prata mer om innehållet i arbetet och mindre om äldreomsorgen som ett permanent rekryteringsproblem.

Det är frågor jag kommer att ta med mig till Almedalen. Jag är nyfiken på hur de diskuteras och vilka lösningar som lyfts fram.

almedalen omsorgskontakt styrningochledning omsorg årsrika äldreomsorg