I morgon den 22 juni åker jag till Almedalen.
Under de senaste veckorna har jag delat några reflektioner kring frågor som återkommer i mitt arbete inom hälsa, vård och omsorg. Det har handlat om omsorgskontakt, kontinuitet, kompetensförsörjning och systematiskt kvalitetsarbete. Egentligen är det olika perspektiv på samma utmaning, hur vi skapar kvalitet, trygghet och delaktighet för den enskilde i en tid då behoven ökar och förutsättningarna förändras.
Vi står inför stora utmaningar. Antalet årsrika ökar, behovet av förebyggande insatser blir allt tydligare och kompetensförsörjningen diskuteras i nästan varje sammanhang. Samtidigt pågår omställningen till den nya socialtjänstlagen och många verksamheter arbetar med att hitta former för att omsätta lagstiftningens intentioner i praktiken.
Efter många år som chef, ledare och konsult återkommer jag ofta till samma fundering. Inte vad vi vill uppnå, utan hur vi får det att fungera i vardagen.
Hur omsätter vi kunskap, forskning, lagstiftning och goda intentioner till något som faktiskt märks för den enskilde? Hur skapar vi tydliga uppdrag, ansvar och befogenheter? Hur bygger vi verksamheter där kvalitet inte blir beroende av enskilda eldsjälar utan av fungerande strukturer, samverkan och ett levande förbättringsarbete?
Jag hoppas också få höra fler resonemang om hur välfärdsteknik kan användas för att stärka självständighet och trygghet utan att vi tappar bort det mänskliga mötet. Och inte minst hur vi skapar arbetsplatser där människor vill stanna kvar, utvecklas och känna stolthet över sitt arbete.
Det är några av de frågor jag tar med mig till Visby.
Jag åker inte dit med färdiga svar. Däremot hoppas jag få nya perspektiv, nya kontakter och nya tankar att fundera vidare kring. Kanske är det just därför Almedalen är intressant. Där möts människor med olika erfarenheter, roller och perspektiv kring frågor som ingen aktör kan lösa ensam.
Jag ser fram emot att lyssna, lära och delta i samtalen.
Vi ses kanske i Visby.
