Läser Dagens Samhälles artikel om generaldirektörens krav på att han måste anpassa Arbetsförmedlingens (AF) utgifter mot de kommande intäkterna. AF omsätter idag 70 mdkr och har 13400 anställda. För att du ska förstå storleken på detta ”företag” gör jag en jämförelse med Telia Sverige som på företagsinfo visar en omsättning på 35 mdkr och har 5921 anställda. Jag kan också ta del av att Telia har en vinstmarginal på 13,9 %. Det ser  jag ser som en bra marginal för att möjliggöra satsningar på kompetensutveckling, förbättringar och förnyelse.

I Dagens Samhälles artikel om AF står följande: - Arbetsförmedlingen ska göra sig av med 4500 anställda och lägga ned 132 av de lokala kontoren. En tydlig konsekvens av vad minskade anslag innebär.

Ylva Johansson (S) har sagt att den listan på kontorsnedläggningar är ”ett förhastat beslut”. Jag ser det som ett smart och taktiskt beslut av Mikael Sjöberg. Han visar snabbt på konsekvenserna av beslutet och ger sin bedömning av hur avtal med minskade ersättningar slår mot verksamheter som tar hand om medborgare som behöver stöd och service.

Här drar jag snabbt en jämförelse med de politiska beslut om minskade anslag i hälsa, vård och omsorg. Här ger de låga anslagen och otydliga uppdrag om vad anslagen ska räcka till, vilket gör att hälsa, vård och omsorg är verksamheter som det skrivs metervis om. Politiker skyller på tjänstemän, tjänstemän skyller på politiker men ingen part har varit så tydlig som Mikael, att snabbt leverera en konsekvensbeskrivning medialt - 132 kontor ska läggas ned!

Briljant och smart Mikael Sjöberg, önskar att fler var så tydliga med otydliga politiska beslut och vad minskade anslag ger för effekt i praktiken!

Läser en artikel i Dagen Samhälle nr 9 2019, ”Vi har inte behövt kompromissa”, där Lena Hallengren, socialminister intervjuas. Intervjun avslutas med en reflektion om den rapport som arbetsmiljöverket presenterade för ett par veckor sedan. Den rapporten visade att arbetsmiljöverket under sin särskilda tillsyn av äldreomsorgen hittat arbetsmiljöbrister på 9 av 10 arbetsplatser. Lena säger sig inte bli jätteförvånad över att de flesta av bristerna enligt rapporten beror på för hög arbetsbelastning. Hon menar att det är därför de fortsätter att öka resurserna till kommunerna så att de kan anställa fler.

Det här skulle ha kunnat varit en klok investering, om det hade varit så att det fanns en stor tillgång på utbildad och kompetent arbetskraft samt att det redan på befintliga tjänster fanns dito. Men så är ju tyvärr inte fallet!

Ett ekorrhjul snurrar med en vård som behöver kompetent arbetskraft till redan befintliga tjänster, inte till fler tjänster. Då vården och omsorgen är beroende av rätt antal  händer för att klara service och omvårdnaden hos vårdtagaren, anställs dessa ”händer” på visstid utan att de har adekvat utbildning. Ofta sker detta också med bristfällig handledning och introduktion, då tid och möjlighet för detta saknas. Vårdtagarna behöver ju sin hjälp omgående och kan inte vänta, så dessa personer måste snabbt in i driften. En följd av detta brukar bli att den utbildade personalen får göra om och göra rätt, och skriva avvikelser och ta emot klagomål. Chefer och ledare får i sin tur använda sin tid till att utreda avvikelserna och klagomålen, istället för kvalitets- och utvecklingsarbete. Det är inte lätt att göra rätt just nu i vården och omsorgen. Till det kommer all negativ media, dialogen om att inte använda sig av bemanning och expertis. När det kanske är precis den förstärkning som behövs, för att skapa förutsättningar för ett arbete mot utveckling.

Just nu sker åtgärder ute i kommunerna för att möjliggöra för arbetssökande personer att gå från försörjningsstöd till egen försörjning. Ofta sker detta via studier för den arbetssökande på kommunernas yrkesvux. Här måste alla följa gällande lagar, regler, studietider och riktlinjer och inte ta hänsyn till personernas individuella förutsättningar. Det innebär att den studerande inte alltid når upp till studiemålen och arbetsgivarens krav på kunskap och kompetens. De går ut sin yrkesutbildning utan att, till fullo ha tagit den till sig och har därmed inte klarat sin examen. Det i sin tur leder till att personer, som trots utbildning, saknar rätt kunskap och kompetens och som inte kommer att erhålla någon anställning.

I vården finns just nu också många personer som inget hellre vill, än att få välja om och välja rätt utbildning. De har kanske valt att gå samhälls- eller annat program på gymnasiet. De har börjat som visstidsanställda och förstått att de nu hamnat rätt. De vill nu utbilda om sig för att få kunskapen, kompetensen och möjligheten till en tillsvidareanställning. Tyvärr blir det oftast stopp för dem att vuxenstudera. De kan inte prioriteras, då studieplatserna först måste fyllas med dem som ingen gymnasieutbildning har.  Det innebär att dessa taggade personer till slut väljer andra vägar och andra yrkesbanor. Detta eftersom de utan utbildning inom  vårdbranschen inte kan få en tillsvidareanställning, vilket de också inser är självklart för ett så avancerat uppdrag.

Så Lena, det stöd kommunerna behöver är medel för att låta elever på yrkesvux få den tid de behöver för att klara de krav som ställs på kunskap och kompetens av arbetsgivarna.  Det krävs också resurser så att människor med gymnasieutbildning får rätt att välja rätt och välja om. Att de får stöd att validera och byta yrkesbana. Ställ gärna frågan till personer i ditt nätverk, om den personen idag arbetar med det den en gång utbildade sig till…

Jag hoppas på en förändring och att arbetsgivarna inom Hälso-, vård- och omsorgsbranschen får medel och möjlighet att skapa en attraktiv vård och omsorg, med rätt kompetens utifrån branschens krav.

Jag blev så glad idag när jag gick ut till bilen strax före sju tillsammans med maken. Himlen var underbart röd och det var ljust ute. Vilken härlig start på måndagen!

Vi tog min flamencoröda bil in till stan, den med min logga på. I helgen sa  barnbarnet glatt:”Farmor har en groda på sin bil ?”

Efter att ha lämnat maken på kontoret, körde jag till Actic Centralbadet, för ett uppiggande simpass.

Efter passet och med leendet på läpparna, studsade jag upp för trappan för att sätta på mig bootsen. Men för ett par minuter försvann leendet, och byttes ut mot en trumpen min.  Mina boots stod inte kvar på skohyllan. Någon hade tagit fel och inte insett det. Jag håller tummen för att hon Ikväll kommer på det och lämnar tillbaka dem imorgon.

Lite besvärligt blev det, jag kunde ju inte ta mig därifrån i bara strumplästen. Det fick bli ett telefonsamtal till maken som ryckte ut med skor i lånad bil.

Lyckligtvis kom leendet tillbaka och dagen fortsatte med givande dialoger kring VO-College med kollegor runt om i landet. 

Jag tog hanterade mail, svarade i telefonen, hade dialog med nuvarande uppdragsgivare och kanske med några kommande. Blev intervjuad och kallade till intervjuer. 

Avslutade måndagen hemma i Ramsta, på samma sätt som den startade, med leende på läpparna tillsammans med maken. 

Häromveckan fick jag höra mer om det nya initiativet Go Care. Det är en karriärsajt för äldreomsorgen, startad av gänget bakom Seniorval.se . I samband med att Seniorval.se startade granskades texterna av ett redaktionellt råd bestående av: Barbro Westerholm, Sven-Erik Wånell, Johan Hult och  av mig, Elisabeth Adriansson Sandberg .

Denna gång är deras mål att locka fler personer att välja ett arbete inom äldreomsorgen, genom att förändra bilden av sektorn och visa upp alla möjligheter som finns.

Jag tror, precis som teamet bakom Go Care, att kommunikation är helt avgörande för att vi ska kunna möte rekryteringsutmaningen. Många tror att det finns ”enkla jobb” i äldreomsorgen, det gör det inte! Det är alltid komplext att möta en annan människa och ge vård och omsorg. Samtidigt är det otroligt givande. Jag hoppas att Go Care lyckas få fler talangfulla personer att överväga att välja ett arbete här.

På Go Care kan man hitta och jämföra arbetsgivare och lediga tjänster i äldreomsorgen, och läsa berättelser från personer i sektorn. Go Care hjälper också arbetsgivare att formulera/visa vad de erbjuder.

Ska bli spännande att följa!

 Läs mer på www.go-care.se eller gå in på deras sociala medier:

Go Care på Facebook

Go Care på Instagram

Idag lyssnade jag till ett föredrag om validering. Det hade jag möjlighet till tack vare mitt uppdrag för Region Uppsala som Regional processledare för Vård- och Omsorgscollege. Föreläsaren ställde inledningsvis en klok fråga och mitt svar blev nej. Hur blir ditt svar?

Frågan hon ställde var om vi i dag arbetade med det vi är utbildade till? 

Om inte, hur har du lärt dig det du gör idag? 

Kanske du svarar som jag, att det har du har gjort genom ett livslångt lärande.

Jag tog min arbetsterapeutexamen 1985. 1989 började jag mitt första uppdrag som chef och ledare och från 2001 har jag inte arbetat med det jag är utbildad till.

Visst är det häftigt att vi lär oss varje dag hela livet :) Och att kunskap inte är tungt att bära

Om det är kvalitet på kvantiteten av utförd hemtjänst innebär det att den som utför tjänsten vet vad, när och hur insatsen ska göras. Då är det nog stimulerande att träffa flera personer och det är lätt att göra rätt.

Är det kvantitet som går före kvalitet är det oftast mindre lyckat med nya personer som kommer. Då  innebär för det mesta att den som får hjälpen hela tiden måste tala om vilka hemtjänst insatser som ska göras samt när och hur de ska utföras. Då är ombyte i personal en katastrof då det svårt att göra rätt.