Hittade ett utdrag ur ett styrelseprotokoll daterat 2001-01-30 om att jag igen utsetts som ledamot i Förbundet Sveriges Arbetsterapeuters (FSA) chefsgrupp.

Det var ett uppdrag jag hade några år och som var otroligt givande, utmanande och lärorikt.

Chefsgruppen var en plattform för FSA:s arbete för de medlemmar som har chefsbefattningar och även för de medlemmar som funderar på att söka chefstjänst. Våra arbetsuppgifter var att öka erfarenhetsutbyte mellan chefer och att initiera utvecklingen av chefsrollen.

I ett sparat FSA Chefsnytt kan jag läsa att vi i oktober 2001, för andra gången ordnat FSA:s Chefsträff. Den gången lärde vi oss mer om konflikthantering och det svåra samtalet.

Konstaterar att om inbjudan gått ut idag 2019 hade ämnet fortfarande varit aktuellt, med en liten ändring. Då 2001 varvades kursdagarna genom rollspel, föreläsningar, videofilmer och gruppdiskussioner, idag är det nog mer youtube filmer på agendan.

Minns och ler vid minnet av de härliga mötena med de andra ledamöterna. Vi var ett härligt Chefsgäng!

Läste Annika Wallenskogs artikel i Dagens samhälle den 16 maj, om att kommuner och regioner måste ställas om och arbeta på nya sätt, bland annat med hjälp av digital teknik.   .

Sveriges kommuner och landsting (SKL) publicerade den 13 maj Ekonomirapporten  som belyser kommuner och regioners ekonomiska situation. Var tredje region och nästan var fjärde kommun hade underskott 2018, vilket  ställer ännu större krav på att de ställer om och anammar nya sätt att arbeta, för att klara sin ekonomi.

Att bevilja insatser i hemtjänsten innebär ett beslut från en biståndshandläggare som ska följa Socialtjänstlagen (SoL). I SoL kapitel 4, 1 § står tydligt att om behoven kan bli tillgodosedda på annat sätt så beviljas inte insatsen (biståndet) av socialnämnden. (biståndshandläggaren)

Jag är då förvånad att biståndshandläggare beviljar dammsugning och inköp! Det är insatser som redan idag kan tillgodoses på annat sätt.

Om vi då tar inköp skulle hemtjänstens medarbetare istället för att gå och handla, stödja brukaren  med att beställa sina varorna via nätet så att de får dem hemkörda.

Dammsugning kan också ske på annat sätt -  genom inköp av en robotdammsugare. Några kommer att behöva få stöd att tömma dammbehållaren och damma övriga ytor någon gång per år. Är golven städade dagligen, blir det ju också mindre dammigt på andra ställen.  En del kommer ansöka om ett ekonomiskt bistånd för att kunna införskaffa sig sin robotdammsugare, och kanske hemtjänstens medarbetare behöver utbildning i hanteringen av robotdammsugaren.

Hur kommer det sig att det inte redan är så? Kan det bero på att politiska nämnder inte vågar låta biståndshandläggare ge avslag och få ärendet prövat hos tingsrätten?

Att använda den digitala tekniken som redan finns tillgänglig skulle frigöra tid till det som inte kan ersättas - det mänskliga mötet!

Att vara anhörig till någon inom äldreomsorgen efter Ädelreformen var något nytt för mig, när svärmor förra året flyttade in i sin lägenhet på ett äldreboende. I slutet av mars somnade hon stilla in efter en tids sjukdom på ett av Uppsala äldreboenden.

Min svärmor och hennes anhöriga avböjde vänligen, men bestämt, att svärmor skulle fotas och finnas med på boendet sociala medier. Något som jag var otroligt glad för, då det helt går emot min värdegrund och min ledstjärna Det röda huset! (som jag beskrivit i ett tidigare blogginlägg )

Har ni inte följt något äldreboendes sociala medier, kan jag berätta att så fort något vardagligt händer, ska detta visas upp. Allt från fikat till den goda lördags middagen med övriga hyresgäster. Mer eller mindre bra bilder visas och känslan jag får när jag ser dessa bilder är oftast mindre bra.

Syftet är då, enligt företaget, att visa upp att det som är självklart sker, det som redan är utlovat till de hyresgäster som bor på boendet. Detta så att allmänhetens bild om äldreomsorg ändras eller för att visa anhöriga att det redan utlovade sker!

För mig är det helt befängt att hyresfastighetsägaren och dennes medarbetare ska behöva visa upp att de tagit hand om och ansvarat för att sina hyresgäster får valuta för den hyra och övrig service de betalar för.

Däremot tycker jag att det är helt OK att hyresföretaget informerar allmänheten om vad de gör för att hålla utlovad service och omvårdnad till sina hyresgäster. Då med fokus på vilka insatser företaget gör för att utveckla och skapa mervärde för sina hyresgäster och medarbetare. Varför man ska välja att flytta in i en lägenhet hos dem!

Jag hoppas att hyresgästerna, som har egna sociala medier, forsätter att informera sina nära och kära om vardagens händelser eller, förhoppningsvis, får hjälp att göra det när de själva inte längre kan, av hyresföretagets medarbetare.

Läser Dagens Samhälles artikel om generaldirektörens krav på att han måste anpassa Arbetsförmedlingens (AF) utgifter mot de kommande intäkterna. AF omsätter idag 70 mdkr och har 13400 anställda. För att du ska förstå storleken på detta ”företag” gör jag en jämförelse med Telia Sverige som på företagsinfo visar en omsättning på 35 mdkr och har 5921 anställda. Jag kan också ta del av att Telia har en vinstmarginal på 13,9 %. Det ser  jag ser som en bra marginal för att möjliggöra satsningar på kompetensutveckling, förbättringar och förnyelse.

I Dagens Samhälles artikel om AF står följande: - Arbetsförmedlingen ska göra sig av med 4500 anställda och lägga ned 132 av de lokala kontoren. En tydlig konsekvens av vad minskade anslag innebär.

Ylva Johansson (S) har sagt att den listan på kontorsnedläggningar är ”ett förhastat beslut”. Jag ser det som ett smart och taktiskt beslut av Mikael Sjöberg. Han visar snabbt på konsekvenserna av beslutet och ger sin bedömning av hur avtal med minskade ersättningar slår mot verksamheter som tar hand om medborgare som behöver stöd och service.

Här drar jag snabbt en jämförelse med de politiska beslut om minskade anslag i hälsa, vård och omsorg. Här ger de låga anslagen och otydliga uppdrag om vad anslagen ska räcka till, vilket gör att hälsa, vård och omsorg är verksamheter som det skrivs metervis om. Politiker skyller på tjänstemän, tjänstemän skyller på politiker men ingen part har varit så tydlig som Mikael, att snabbt leverera en konsekvensbeskrivning medialt - 132 kontor ska läggas ned!

Briljant och smart Mikael Sjöberg, önskar att fler var så tydliga med otydliga politiska beslut och vad minskade anslag ger för effekt i praktiken!

Läser en artikel i Dagen Samhälle nr 9 2019, ”Vi har inte behövt kompromissa”, där Lena Hallengren, socialminister intervjuas. Intervjun avslutas med en reflektion om den rapport som arbetsmiljöverket presenterade för ett par veckor sedan. Den rapporten visade att arbetsmiljöverket under sin särskilda tillsyn av äldreomsorgen hittat arbetsmiljöbrister på 9 av 10 arbetsplatser. Lena säger sig inte bli jätteförvånad över att de flesta av bristerna enligt rapporten beror på för hög arbetsbelastning. Hon menar att det är därför de fortsätter att öka resurserna till kommunerna så att de kan anställa fler.

Det här skulle ha kunnat varit en klok investering, om det hade varit så att det fanns en stor tillgång på utbildad och kompetent arbetskraft samt att det redan på befintliga tjänster fanns dito. Men så är ju tyvärr inte fallet!

Ett ekorrhjul snurrar med en vård som behöver kompetent arbetskraft till redan befintliga tjänster, inte till fler tjänster. Då vården och omsorgen är beroende av rätt antal  händer för att klara service och omvårdnaden hos vårdtagaren, anställs dessa ”händer” på visstid utan att de har adekvat utbildning. Ofta sker detta också med bristfällig handledning och introduktion, då tid och möjlighet för detta saknas. Vårdtagarna behöver ju sin hjälp omgående och kan inte vänta, så dessa personer måste snabbt in i driften. En följd av detta brukar bli att den utbildade personalen får göra om och göra rätt, och skriva avvikelser och ta emot klagomål. Chefer och ledare får i sin tur använda sin tid till att utreda avvikelserna och klagomålen, istället för kvalitets- och utvecklingsarbete. Det är inte lätt att göra rätt just nu i vården och omsorgen. Till det kommer all negativ media, dialogen om att inte använda sig av bemanning och expertis. När det kanske är precis den förstärkning som behövs, för att skapa förutsättningar för ett arbete mot utveckling.

Just nu sker åtgärder ute i kommunerna för att möjliggöra för arbetssökande personer att gå från försörjningsstöd till egen försörjning. Ofta sker detta via studier för den arbetssökande på kommunernas yrkesvux. Här måste alla följa gällande lagar, regler, studietider och riktlinjer och inte ta hänsyn till personernas individuella förutsättningar. Det innebär att den studerande inte alltid når upp till studiemålen och arbetsgivarens krav på kunskap och kompetens. De går ut sin yrkesutbildning utan att, till fullo ha tagit den till sig och har därmed inte klarat sin examen. Det i sin tur leder till att personer, som trots utbildning, saknar rätt kunskap och kompetens och som inte kommer att erhålla någon anställning.

I vården finns just nu också många personer som inget hellre vill, än att få välja om och välja rätt utbildning. De har kanske valt att gå samhälls- eller annat program på gymnasiet. De har börjat som visstidsanställda och förstått att de nu hamnat rätt. De vill nu utbilda om sig för att få kunskapen, kompetensen och möjligheten till en tillsvidareanställning. Tyvärr blir det oftast stopp för dem att vuxenstudera. De kan inte prioriteras, då studieplatserna först måste fyllas med dem som ingen gymnasieutbildning har.  Det innebär att dessa taggade personer till slut väljer andra vägar och andra yrkesbanor. Detta eftersom de utan utbildning inom  vårdbranschen inte kan få en tillsvidareanställning, vilket de också inser är självklart för ett så avancerat uppdrag.

Så Lena, det stöd kommunerna behöver är medel för att låta elever på yrkesvux få den tid de behöver för att klara de krav som ställs på kunskap och kompetens av arbetsgivarna.  Det krävs också resurser så att människor med gymnasieutbildning får rätt att välja rätt och välja om. Att de får stöd att validera och byta yrkesbana. Ställ gärna frågan till personer i ditt nätverk, om den personen idag arbetar med det den en gång utbildade sig till…

Jag hoppas på en förändring och att arbetsgivarna inom Hälso-, vård- och omsorgsbranschen får medel och möjlighet att skapa en attraktiv vård och omsorg, med rätt kompetens utifrån branschens krav.

Jag blev så glad idag när jag gick ut till bilen strax före sju tillsammans med maken. Himlen var underbart röd och det var ljust ute. Vilken härlig start på måndagen!

Vi tog min flamencoröda bil in till stan, den med min logga på. I helgen sa  barnbarnet glatt:”Farmor har en groda på sin bil ?”

Efter att ha lämnat maken på kontoret, körde jag till Actic Centralbadet, för ett uppiggande simpass.

Efter passet och med leendet på läpparna, studsade jag upp för trappan för att sätta på mig bootsen. Men för ett par minuter försvann leendet, och byttes ut mot en trumpen min.  Mina boots stod inte kvar på skohyllan. Någon hade tagit fel och inte insett det. Jag håller tummen för att hon Ikväll kommer på det och lämnar tillbaka dem imorgon.

Lite besvärligt blev det, jag kunde ju inte ta mig därifrån i bara strumplästen. Det fick bli ett telefonsamtal till maken som ryckte ut med skor i lånad bil.

Lyckligtvis kom leendet tillbaka och dagen fortsatte med givande dialoger kring VO-College med kollegor runt om i landet. 

Jag tog hanterade mail, svarade i telefonen, hade dialog med nuvarande uppdragsgivare och kanske med några kommande. Blev intervjuad och kallade till intervjuer. 

Avslutade måndagen hemma i Ramsta, på samma sätt som den startade, med leende på läpparna tillsammans med maken.