Vi har rört oss från styrning genom tryck till ett ideal där ledaren går före, drar med och delar ansvar.
Det är en viktig förflyttning. Forskning visar också att människor behöver både autonomi och tydlig riktning för att kunna ta ansvar fullt ut. Självbestämmande fungerar bäst när uppdrag, ansvar och ramar är klara.
Men i praktiken ser jag ofta något annat.
Ett ledarskap som tar över sådant som andra både kan och ansvarar för, ofta i all välmening. Samtidigt ser jag en rörelse mot konsensus där alla ska med, men där beslut därför dröjer.
När riktningen saknas uppstår inte frihet, utan osäkerhet. Och när ansvar inte tydliggörs, tas det inte heller.
Det påverkar inte bara organisationen internt, utan också förmågan att hålla fokus på uppdraget och ytterst på dem vi finns till för.
Tillit är viktigt. Men utan riktning, ansvar och beslut stannar arbetet.
Stöd i bland annat självbestämmandeteorin (Deci & Ryan) samt forskning om målklarhet och ansvar i organisationer.
