I äldreomsorgen möter vi ofta frågan: ska vi hjälpa, eller vänta lite och låta den årsrika personen göra själv?
Forskningen är tydlig. Benstyrka är avgörande för att behålla funktion högt upp i åren. Studier som OPEN-studien och den så kallade HIT-studien från Umeå universitet visar att relativt enkla rörelser, som att resa sig från stol, gå korta sträckor och upprepa dessa rörelser flera gånger under dagen, kan göra stor skillnad när de blir en del av vardagen.
För många årsrika personer är det just benstyrkan som avgör om man kan fortsätta resa sig själv, gå till måltiden eller förflytta sig i sitt hem. När dessa rörelser upphör förloras också snabbt en del av självständigheten.
Det betyder att vardagens rörelser i äldreomsorgen inte bara är aktivitet. De är en del av själva omsorgen.
Forskningen visar också något mer. För att muskler ska kunna byggas upp eller behållas behöver kroppen få rätt drivmedel. Tillräckligt med protein i kosten är en viktig förutsättning. Rörelse och näring hör därför ihop. Vi kan inte stärka muskler utan rörelse, men inte heller utan rätt näring.
I en personcentrerad hälsa, vård och omsorg blir därför både vardagens rörelser och måltider en del av helheten.
Detta är också en organisationsfråga. Hur vi planerar arbetet, organiserar dagen och använder teamets kompetens avgör ofta om rörelse och delaktighet blir möjlig i praktiken.
Här har teamet en viktig roll. Arbetsterapeut och fysioterapeut bidrar med kunskap om hur rörelser kan genomföras på ett säkert sätt och hur vardagen kan utformas så att den stödjer funktion och självständighet.
Den fasta omsorgskontakten, som till sommaren också blir lagkrav inom särskilt boende, är en viktig nyckelperson. Genom att lära känna den årsrika personen och se helheten kan omsorgskontakten tillsammans med teamet hitta former som fungerar i vardagen.
Aktiv vardag handlar om att uppmuntra, stödja och skapa möjligheter så att den årsrika personen fortsätter att göra det den kan själv, i sin egen takt. Den årsrika har inte bråttom.
När vi som arbetar inom äldreomsorgen inte lyckas locka fram egen aktivitet behöver vi ibland tänka lite som i Fångarna på fortet.
Varje utmaning kräver att vi hittar rätt nyckel. I omsorgen om årsrika personer gäller det att tillsammans i teamet hitta den nyckel som gör att vardagen fortsätter att fungera för den årsrika, med stöd i forskning och evidens.
