Jag lyssnade nyligen på podden HUR från Dagens Samhälle med Johan Alvehus, professor i organisationsforskning, som gav en intressant och tankeväckande bild av förändringsarbetets utmaningar och myter. Han pekar på hur överdriven tro på förändring som ett måste kan leda till både produktivitetstapp och brist på uthållighet.

Efter över 40 år i ledande roller inom vård och omsorg har jag sett otaliga förändringsprojekt där "hjulet" uppfunnits igen och igen. Många gånger saknas tålamod och förankring och projekten blir inte det språng framåt som organisationen hoppats på.

Jag kan bidra med min erfarenhet och modell där vi kartlägger verksamheten inom åtta tydliga områden – från styrning till värdegrund. Genom denna kartläggning identifierar vi var förändringen verkligen behövs, hur den bäst genomförs och vilka steg som skapar långsiktiga resultat. Med ett strukturerat arbetssätt kan organisationer undvika förändring för förändringens skull och i stället bygga hållbara förbättringar.

Precis som Alvehus föreslår i podden handlar det om att skala ner, tänka efter, och bygga förändring underifrån med verksamheten i fokus. Och kanske viktigast av allt – att våga vara uthållig.

Vad tycker du? Är förändring alltid av godo, eller behöver vi ibland bromsa och reflektera innan vi sätter nästa hjul i rullning?

Lyssna på poddavsnittet Hur mycket förändring är lagom och dela gärna dina tankar!

Med Språngbrädan bygger vi tillsammans en stark grund för att möta individens behov – varje dag, året runt.

Tillsammans skapar vi trygghet för både medarbetare och brukare, samtidigt som vi säkerställer att intentionerna i SOSFS 2011:9 uppfylls.

Vill du veta mer? Hör av dig så berättar jag hur vi kan skapa lösningar som fungerar för just er verksamhet!

En liten flicka liggande i gröngräset med en bukett blommor i handen. Hon har fört blommorna till näsan för att känna dess doft,det är ju några av vårens första blommor som hon plockat.Verkar vara nöjd med tillvaron, och att det är vår och värmen i solen känns skön.Vad ska flickan göra med blommorna?Troligen får hennes mamma ta del av dem.

Vad hon tänker kan jag endast ana mig till. Hon tycks inte vara medveten om fotografen eller så är hon god maskhållare!

I bakgrunden ser vi en gärdsgård i ett begynnande förfall. Gärsgården var ett måste för att inhägna åkrar och hagar.Dom bestod oftast av kluvna granslanor mellan dubbla enstörar och samman hållna av granvidjor som värmts mjuka för att kunna hanteras.

I den mån man stänger nu så är det taggtråd som gäller. Gärdsgården har blivit mode och sätts nu upp på både möjliga och omöjliga ställen.

text: Alwe Adriansson

Hittar denna berättelse som pappa skrev och skickade mig i november 2008, det är jag som liten flicka 

Jag lyssnade nyligen på podden Hur och ett avsnitt där Alexander Löfgren tog upp vikten av att träna ledarskap mer i vardagen. Jag log igenkännande när jag tänkte på hur jag, under mer än 30 år som ledare, ofta har reflekterat över och dragit nytta av min tidigare karriär som basketspelare.

Sporten har lärt mig mycket om ledarskap, samarbete och vikten av tydlighet. Basket handlar inte bara om att sätta bollen i korgen – det är en komplex och dynamisk sport där varje spelare behöver förstå sin roll, spelreglerna och vikten av både individuellt och kollektivt arbete. Detsamma gäller både ledarskap och medarbetarskap, särskilt inom offentlig sektor där regelverk och samspel spelar en central roll.

Låt mig ta dig med på hur jag ser parallellen mellan basket, ledarskap och teamarbete – och varför tydlighet i "spelplan", "regler" och "lagspel" är avgörande för att lyckas.

1. Tydlighet i kontext och regler

Innan man börjar spela basket måste man veta vilken sport och lag man valt att spela och vilka regler som gäller. Vad är en foul? Vad händer om jag kliver utanför linjerna? Och vad innebär det för laget om jag inte följer reglerna?

Översatt till arbetslivet handlar det om att förstå både de yttre och inre ramarna. För offentliga verksamheter innebär detta att följa beslut från politiken och från kommun-och förvaltningsledning, liksom det regelverk som styr organisationen – från socialrätt och arbetsrätt till interna policys, riktlinjer samt rutiner. När dessa regler är otydliga eller ignoreras, riskerar hela spelet – eller verksamheten – att falla isär.

Reflektion: Är vi tydliga med vilken "sport" vi spelar och vilka regler som gäller för alla i laget?

2. Laget före jaget – och vikten av rollförståelse

Basket är en lagsport. Även den mest talangfulla spelaren är beroende av sina lagkamrater. Alla i laget har sin roll – från point guard som styr spelet till centern som dominerar under korgen. Det är samspelet mellan dessa roller som leder till framgång.

Men en annan nyckelspelare är lagkaptenen – en roll som ofta saknas i arbetslivet. Lagkaptenen är den som står mellan spelarna och coachen, som motiverar laget och säkerställer att alla är på samma sida. I team och organisationer saknas ibland denna typ av mellanledarskap, någon som kan skapa samspel och kontinuitet på planen när pressen ökar.

I arbetslivet behöver vi tydligare stödjande roller, där ledaren är både coach och strateg, medan lagkaptenen hjälper till att upprätthålla fokus och engagemang i vardagen. Tillsammans kan de bygga en kultur där laget sätts före jaget.

Fråga: Hur kan vi i våra organisationer skapa utrymme för lagkaptener – de som stärker samarbetet och kopplar samman strategi med praktik?

3. Individuell träning och gemensam utveckling

En basketspelare tränar inte bara på planen med laget – vissa moment, som kondition och skotteknik, övas bäst individuellt. Det är en förberedelse som gör att man presterar bättre tillsammans.

På samma sätt är det viktigt att ledare och medarbetare tar ansvar för sin egen utveckling. Genom att utveckla sina färdigheter – oavsett om det handlar om att läsa in sig på nya regelverk eller förbättra sina ledarskapstekniker – bidrar man till att laget blir starkare.

Insikt: Hur uppmuntrar vi både individuell utveckling och gemensam träning i vår organisation?

4. Följa spelets regler och fattade beslut

Ett basketlag följer coachens strategi – den är en del av lagets spelplan. Om en spelare plötsligt börjar improvisera kan det leda till förvirring och förlorade poäng.

I offentlig sektor är det samma princip. När beslut fattas av styrelse, nämnd, koncern eller förvaltning är det avgörande att dessa beslut följs och implementeras på rätt sätt. Här är ledarens roll central – att se till att laget håller sig till planen och att strategin genomförs.

Utmaning: Hur ser vi till att beslut verkligen omsätts i handling och att alla i laget är med på tåget?

5. Tränare för laget – och dess tränare

Precis som i basket behöver varje lag en coach som stöttar, utmanar och utvecklar laget. Men även tränare behöver coachas för att nå sin fulla potential. Att skapa en vinnande kultur handlar om att stödja både laget och dess ledare – från individuella spelare till strategiska beslutsfattare.

Jag har lång erfarenhet av att träna och coacha både ledare och deras team. Tillsammans kan vi skapa en strategi som inte bara håller oss inom reglerna, utan som också gör oss till ett vinnande lag – i praktiken, varje dag.

Från basketplanen till ledarskapets vardag

Att koppla sporten till ledarskapet hjälper oss att förstå vikten av struktur, samarbete och tydlighet. Precis som på basketplanen behöver vi veta:

1. Vilken "sport" vi spelar – vår verksamhets syfte och ramar.
2. Vilka "regler" som gäller – de juridiska och organisatoriska riktlinjer som styr oss.
3. Hur vi samarbetar som ett "lag" – att sätta laget före jaget och nå gemensamma mål.
4. Hur vi tränar – både individuellt och i lag, med fokus på kontinuerlig utveckling.
5. Hur vi följer strategin – att respektera och omsätta beslut från ledningen.

Vilken sport spelar du?

Tydlighet är avgörande – för både ledare och medarbetare. När vi är överens om spelplanen och reglerna kan vi bygga hållbara lag som spelar för att vinna – tillsammans.

Jag erbjuder gärna min hjälp som tränare och coach – både för dig, ditt team och dess tränare. Tillsammans kan vi ta fram en vinnande strategi och faktiskt ta hem matchen. Hör av dig!

Det är dags att tänka nytt! Förändring är möjlig – det är min fasta övertygelse. Samtal om individens behov i centrum och personcentrerad nära vård har förts sedan ÄDEL-reformen, införandet av LSS och psykiatrireformen, men på nationell nivå tar processerna ofta alldeles för lång tid. Utredningar och rapporter håller oss tillbaka, och den entreprenörsanda som behövs för verklig förändring riskerar att stanna av. Istället för att bara prata måste vi agera. Låt oss skapa en mer flexibel och personcentrerad hälsa, vård och omsorg, där vi låter individens behov och önskemål vara i fokus. Vi kan tillsammans utmana gamla mönster och visa att hinder bara är tillfälliga stopp på vägen.

Jag läste nyligen om ett förslag att omvandla äldreboenden till LSS-boenden och att planera för att dessa kan samlokaliseras. Tänk vilken potential! Föreställ dig boenden där människor i olika livssituationer kan trivas och stötta varandra – där gemenskap skapar glädje och trygghet. Det är fullt möjligt, och i andra länder som Danmark har det redan visat sig vara framgångsrikt.

Ett problem idag är att många människor fastnar i köer, samtidigt som det finns tomma boenden som skulle kunna anpassas för nya behov. Varför låta vi byråkratin stå i vägen? Med snabbare processer och mer kreativt tänkande kan vi använda resurserna bättre och samtidigt skapa en mer flexibel hälva, vård och omsorg.

För mig handlar detta om att skapa lösningar som verkligen möter människors behov och gör skillnad i deras vardag. Ett konkret steg är att öka transparensen och säkerställa att beslut utgår från den enskildes behov, inte vilken lagstiftning som styr. Någon som har rätt till LSS-insatser ska också kunna få dessa tillgodosedda i ett boende enligt SoL. Idag är det ofta svårt för den enskilde och anhöriga att förstå vad som ligger bakom ett beslut eller hur det kan överklagas. En kombination av muntliga och skriftliga delgivningar skulle kunna ge både tydlighet och trygghet. Muntliga förklaringar kan komplettera skriftliga beslut för att säkerställa att den enskilde förstår vad som ligger bakom beslutet och vilka alternativ som finns.

En annan viktig fråga är hur vi stödjer yngre personer med demenssjukdom. Deras behov ser annorlunda ut än äldre personer med samma diagnos, men de faller ofta mellan stolarna i vårt system. Istället för att tvinga in dem i mallar som inte passar borde vi skapa lösningar anpassade efter deras livssituation och önskemål. Tänk om vi kunde erbjuda möjligheten att kombinera insatser från både LSS och äldreomsorg – personcentrerat istället för åldersrelaterat!

Detta kräver att vi förenklar regler, samarbetar mellan kommuner och tänker nytt kring hur vi organiserar våra resurser. Det är dags att gå från ord till handling. Låt oss slå ihop våra kloka huvuden och se vad vi kan åstadkomma tillsammans.

Jag tror på kraften i det lilla steget. Låt oss börja med små förändringar som visar vägen. Den döva grodan i sagan, som inte hörde alla som sa att det var omöjligt att nå toppen, är grodan i min logga – en symbol som påminner om att allt är möjligt. Vi kan också välja att fokusera på vad som är möjligt, inte på hindren, och tillsammans vara lösningsfokuserade och se hinder som utmaningar vi kan övervinna.

Tillsammans kan vi skapa en hälsa, vård och omsorg som gör skillnad på riktigt. Låt oss tillsammans fortsätta agera och visa att vi inom kommunal hälsa, vård och omsorg agerar för att göra skillnad och underlätta för dem vi är till för. Vad tänker du? Dela gärna dina tankar, idéer eller konkreta exempel som kan inspirera fler att ta nästa steg!

Pandemin satte vården på prov som aldrig förr. Med brist på medarbetare och akuta behov uppstod initiativ för att snabbt utbilda vikarier från helt andra branscher. Jag var själv involverad i ett projekt där friställda från restaurang- och hotellsektorn fick möjlighet att gå en intensiv introduktionsutbildning för att kunna börja arbeta inom vården. Det här snabbspåret, som finansierades genom ett samarbete mellan Arbetsförmedlingen, Stockholms stad och Region Stockholm, var ett praktiskt svar på den akuta situationen. På tre dagar fick deltagarna en utbildning motsvarande cirka 15 gymnasiepoäng, vilket gjorde det möjligt för dem att snabbt gå in som timvikarier inom hälsa, vård och omsorg.

När jag nyligen hittade ett diplom från detta snabbspår väcktes en tanke som känns ännu mer aktuell nu, i efterdyningarna av pandemin: Vad skulle det innebära om vi skapade en hållbar och standardiserad introduktion för vikarier inom vården?

Vi vet att introduktion är avgörande för både trygghet och kvalitet i vården. Att snabbt kunna sätta in timvikarier är nödvändigt i en bransch där behoven kan förändras snabbt. Men hur kan vi säkerställa att vikarier får rätt grundkompetens för att klara sina uppgifter och samtidigt känna sig trygga och värdefulla i sin roll?

En standardiserad lösning för vårdvikarier

Tänk om VO-College, i samarbete med certifierade arbetsgivare, kunde enas om en standardiserad introduktionsutbildning för timvikarier. En utbildning där arbetsplatsens handledare och det multiprofessionella teamet ansvarar för en kvalitetssäkrad introduktion och där vikarierna får ett diplom som intygar deras kompetens.

Fördelar med en standardiserad introduktion

Det finns flera fördelar med att ha en strukturerad och certifierad grundutbildning för timvikarier inom vården:

1. Effektivare resurshantering: Istället för att lägga tid och pengar på upprepade introduktioner kan resurserna användas mer strategiskt.
2. Ökad trygghet för vikarierna: Ett diplom intygar att de har en viss grundläggande kompetens, vilket stärker deras självförtroende och förmåga att hantera arbetet.
3. Kvalitetssäkring för arbetsgivare: Arbetsgivare kan känna trygghet i att vikarierna har en viss nivå av kunskap, vilket bidrar till att höja vårdkvaliteten.
4. Mervärde för medarbetaren: Diplomet ger inte bara vikarien ett konkret bevis på sin kompetens, utan även en fördel i framtida jobbsökande.

En idé för framtiden

Med det här initiativet skulle vi kunna skapa en struktur som inte bara gagnar arbetsgivare och patienter, utan även ger vikarier en starkare ställning på arbetsmarknaden. En standardiserad introduktion med ett diplom skulle kunna bli en viktig del av vårdsektorns kompetensutveckling och locka fler till branschen – en positiv effekt vi alla kan gynnas av.

Kanske kan vi tillsammans skapa en framtid där denna modell av snabbspår och certifierade introduktioner blir en självklar del av vården?