Två inlägg i dagens Uppsala Nya Tidning om vikten att alltid ställa sig frågan om beslut om att ta kostnader ligger inom de angelägenheter som styrs i lag eller annan författning!

Kvalitet är när en verksamhet uppfyller de krav och mål som gäller enligt lagar och andra föreskrifter för verksamheten, samt beslut som har meddelats med stöd av sådana föreskrifter. Källa: Socialstyrelsen 

Kvalitet är inte att lägga till krav, mål eller kostnader som inte är reglerade. Kunskapen om vad som styrs i lag eller annan författning är ofta låg och beslut fattas som inte har grund i lagar eller andra författningar. 

Vill du öka kunskapen för medarbetare och politiker inom hälsa-, vård- och omsorgsbranschen hör av dig till mig!

Gagnar det där verkligen produktionen frågar Janne?

En självklar fråga oavsett bransch! En annan självklar fråga är också: Ligger efterfrågad tjänst inom vårt uppdrag?

Dialogen uppkom då jag imponerades av den höga frisknärvaron på över 99% och ett fåtal långtidssjukskrivna, i ett av Sveriges läkemedelsföretag.

De har fokus på produktionen var Jannes konstaterande. Utan produktion inget företag.

Det resonemanget känner jag igen mig i. Jag var många år verksam inom privat hälsa, vård och omsorgen. Där var mitt uppdrag som chef inget annat än en stödfunktion för att få produktionen att löpa så effektivt som möjligt. Att ha fokus på produktion och våra kunder var så självklart. Utan dem ingen ersättning för utfört uppdrag och inget företag.

Nöjda kunder är den bästa marknadsföringen. Tio nöjda kunder, har troligtvis tio vänner, som i sin tur har tio vänner. Det innebär att tio nöjda kunder når ut till minst 1000 personer inom marknadsområdet. Det är med andra ord viktigt att stödja produktionen så att de kan utföra och beskriva ett tydligt uppdrag.

En otydlig tjänst (uppdrag) skapar svårigheter för produktionen att beskriva den. Det leder ibland till att kundens orealistiska förväntningar tillgodoses med ökad arbetsbelastning i produktionen som följd. Det andra alternativet är att kundens förväntningar inte tillgodoses för att produktionen inte kan förklara att det ligger utanför deras uppdrag. Båda leder till en missnöjd kund.

Det jag tar del av i den offentliga sektorn just nu är att de självklara frågorna inte ställs. Mer och mer strategiska tjänster tillsätts och det omtalade ”berget” blir bara högre. Nya tjänster tillskapas som ligger utanför uppdraget, de skapar kostnader, men tillför inte produktionen något.

Vid skapande av nya tjänster borde en fundering borde vara om tjänsten ligger inom ansvarsområdet? Nästa fråga är om den kan tillgodoses effektivare och mer kvalitativt hos annan utförare och det tredje, men viktigaste, GAGNAR DETTA PRODUKTIONEN?

Kom precis ned till stugan i Slada för att hälsa på mina föräldrar och fira påsken med dem. Pappa 89 och mamma 86. Årsrika, fulla med livserfarenhet och kompetens. Några jag lutat mig mot under mina levnadsår, hämtat kraft och goda råd från. Slada är min pappas födelseort och hans föräldrahem.  

Här  bodde min farmor och farfar, här spenderade jag alla mina lov som barn och tonåring. Här tillbringade jag somrar även som vuxen och mamma. Så här har fyra generationer sprungit som barn, lekt och njutit av sommarängar och närhet till hav och båt. Nu är det mina barnbarn som leker här i Slada.

Det slog mig precis att som snart 62 år, börjar nog jag kunna säga att jag är årsrik, med en hel del livserfarenhet och yrkeskompetens. Tänker tillbaka och minns 30 år tillbaka, när jag var lika ung som mina barn, och min pappa och mamma som jag. Hur tänkte jag då om årsrikedom? Lyssnade jag på mina föräldrars livserfarenhet? Tog jag tillvara på deras kompetens och lärde mig av dem? Ja, både och är nog svaret. Såklart att jag frågade dem när saker var komplicerade, men jag testade också och lärde mig av misstagen. Föräldrarna var ju inte alltid nära till hands. Dock tror jag aldrig att jag tappat respekten för mina föräldrars kunskap och lyssnar fortfarande på deras kloka råd.

Jag hoppas att vi alla tar vara på varandra och har respekt för kunskap och livserfarenhet. Mycket av det vi gör, gör vi om och om igen. Testar och tror vi kommit på något nytt. Att det går så mycket fortare nu och att vi blivit så mycket klokare idag. Men har vi det? Om ja, varför har vi då den osämja som råder runt omkring oss? 

Nu närmar sig våren med blåsippor uti i backarna, som det gjorde när min pappa var liten, när jag var liten, när mina barn var små och nu när mina barnbarn hittar dem. Låt oss lära av varandra och ha respekt. Tillsammans gör vi skillnad.

En nyttig påminnelse om att pandemin inte är över, tycker Anna Tenje och behåller det munskydd hon fick när hon besökte äldreboendet , även när hon testar utegymmet utanför. Förhoppningsvis inte för att visa att detta är en medicinsk institution, hon befinner sig ju faktiskt på ett ställe där människor bor. Bilden och artikeln är publicerad i Dagens Samhälle 1 mars 2023

I sin nya roll lovar Anna Tenje att slåss för det kommunala perspektivet. Enligt  Tidöavtalet ska det på nytt utredas om läkare ska få anställas i den kommunala hälso- och sjukvården. I Stockholms stad har detta redan testats och tidigare läkarstrategen, Johan Herlin Ejderhed, rekommenderar inte att kommuner anställer egna läkare. I stället slår han ett slag för 21 regionala äldrevårdsöverläkare i Dagens medicin den 10 januari 2023.

Något att ta fasta på och fortsättningsvis inte göra vår äldreomsorg till sjukhusvård, utan ett särskilt boende där undersköterskan, biståndshandläggaren, distriktssköterskan, fysioterapeuten och arbetsterapeuten finns i det multiprofessionella teamet som stödjer den enskilde i sin egen vård. Ett fantastiskt exempel på Nära vård enligt bild 2.

Till det kommer samverkan med den regionala vården med bland annat läkare, som istället för att patienten kommer till vårdcentralen kommer läkaren till patienten, även det Nära vård. Tyvärr har det inte varit så att det är patientens behov av läkare som avgjort, utan ett förlegat samverkansavtal som utgår från timmar per särskilt boende. Här kvarstår fenomenet fokus på organisation istället för på person och relation, se bild 1.

Vi glömmer bort att vi gjort en fantastisk omställning från dåtidens sjukhem där min farfar och morfar fick sin vård och behandling till dagens äldreboende. En resa från passiva patienter till proaktivt och hälsofrämjande omhändertagande, se bild 3. Fortfarande finns och kommer alltid finnas förbättringsområden och låt oss ha vårt fokus på det och stödja det systematiska kvalitetsarbetet med statsbidragen. Låt oss också lära av varandra, istället för att om och om igen uppfinna hjulet och inte använda skattekronan bara en gång.

Nu handlar det om ta tillbaka statusen och bilden av den kommunala vården, som i mångt och mycket har kommit längre än den regionala när det gäller personcentrerad nära vård. Det gör vi inte genom att i media skalla ut att inget fungerar, vem vill söka sig till en sådant yrke?

På våra äldreboenden har undersköterskor, med ansvaret  Omsorgskontakt upprättat, med stöd av övriga i det multiprofessionella teamet en genomförandeplan. Det arbetssättet gör att fokuset går från passiva mottagare till aktiva medskapare (bild 4)  

Jag har aldrig förstått att det ofta politiskt framhålls att den regionala hierarkin är eftersträvansvärd. Där finns ofta inte ansvar och befogenheter lika nära den enskilde/patienten som i den kommunala och privata vården. Där har första linjens chefer både befogenhet och mandat att agera. Därför är det mycket viktigt att inte framhålla den regionala befälsordningen som något eftersträvansvärt. Att inte få passera någon med högre grad och att det är profession som ger chefsjobb, inte kompetens, gynnar inte attraktiviteten och karriärmöjligheterna i branschen.

Anna beskriver också den problematik som inte bara råder inom äldreomsorgen, utan inom flera områden på arbetsmarknaden. Bristen på yrkesutbildade medarbetare! Här behöver vi bredda kunskapen om studie- och vägledning, så vi tar bort den felaktiga uppfattningen att yrkesgymnasium inte kan leda till högskolestudier. Här är studievägledare en viktig funktion, vilket idag lyser med sin frånvaro i våra skolor. Det måste starta tidigt att informera och handleda våra barn och ungdomar samt deras målsmän, så att fler gör bra val och att de inte hoppar av gymnasiet.

Anna Tenje tar upp i intervjun att ett språkkrav nu ska utredas. Jag noterar positivt att hon också poängterar att språkkrav inte får formuleras eller användas så att det blir en käpp i hjulet för kompetensförsörjningen. Forskning och erfarenhet visar tydligt att vi lär oss mest genom att göra – hela 70%. Därefter kommer handledning med 20 % och slutligen studierna på 10%. Då får det verkligen inte göras svårt att få lära sig språket i görandet. Möjliggör det istället ekonomiskt – att handledning ska premieras och ersättas och inte ske inom ordinarie bemanning.

Att statsbidrag Äldreomsorgslyftet, som Anna uttrycker det, inte gett tillräckligt bra utväxling, beror ju på byråkrati och kortsiktighet. Jag välkomnar den analys av hur det har använts som Anna Tenje säger ska göras. Detta så att rätt anledning varför kommuner inte kunnat använda medlen fullt ut som kommer allmänhetens till kännedom. Jag hoppas också att omställningsbidraget ökas så att fler kan ändra yrkesval senare i yrkeslivet.

I dagens Unt.se kan vi läsa om två vinklar på Region Uppsala problem. Det som läkaren tar upp beskriver är ett problem som är likvärdigt för samtliga kompetenser inom verksamheterna - det administrativa berget ökar på bekostnad av produktionen.

Det behövs rensas och tas bort sådant som inte gagnar patienten, så att alla kan verka på ”spetsen” av sin kompetens. Och som en klok läkare uttrycket det i Dagens Medicin vid ett tillfälle- vi har aldrig haft så många händer i vården, men de är på tangenterna i stället för på patienterna!

Jag ser så många exempel på insatser som kommer uppifrån och ned, från samverkansforum som skapats för att samordna och underlätta, men istället oftast komplicerar tillvaron och dränerar på professionella medarbetare som ”vänder” papper.

 

Ups! Hur många av er har tagit del av enkäten - ”Återrapportering av kommunernas arbete inom ramen för god och nära vård 2022” ?

Var det någon mer än jag som tänkte - Ups - hur många persontimmar har det tagit för att knåpa ihop alla dessa frågor som ligger på en nivå som ger den som ska svara en känsla av - kan jag inget?

Hen behöver koppla in i sin tur en massa kollegor och så går det åt ännu mer personaltimmar.
 

Ups - tänkte ni inte på det?

Och slutligen ska alla dessa svar, sammanställas i en rapport och ännu mer personaltimmar går åt. 

Så summan av kardemumman- MÅNGA personaltimmar av professionella yrkeskunniga personer har inte används till den personcentrerade vården utan personaltimmar har slösats bort från den hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande goda och nära vården! Till förmån för vad? En kommande hyllvärmare?