Autonomi kräver riktning
Autonomi och tillit skapar kraft först när ledarskapet samtidigt ger tydlig riktning, klargör ansvar och fattar beslut.
Läs mer →
När fokus förskjuts – vad händer med omsorgen?
Efter pandemin har fokus i äldreomsorgen i hög grad förskjutits mot hälso- och sjukvård. Det har påverkat utrymmet för det socialrättsliga uppdraget och omvårdnadens innehåll. Här lyfter jag behovet av att åter tydliggöra omsorgens kärna och omsorgskontaktens roll.
Läs mer →
Lagar, avtal och annat kul – varför ramarna i omsorgen faktiskt spelar roll
I omsorgsarbetet talar vi ofta om mötet med den enskilda människan. Samtidigt finns alltid ett ramverk av lagar, ansvar och överenskomna arbetssätt som ska bära arbetet. När dessa ramar blir begripliga i vardagen skapas trygghet – både för personalen och för den person som behöver stöd.
Läs mer →
Aktiv vardag - en del av omsorgen
I äldreomsorgen möter vi ofta frågan: ska vi hjälpa, eller vänta lite och låta den årsrika personen göra själv? Forskningen är tydlig. Benstyrka är...
Läs mer →
När medarbetarperspektivet hamnar i skymundan
Rekryteringsutmaningarna i äldreomsorgen handlar inte bara om de boendes behov, utan också om medarbetarnas villkor. När politiken ställer höga krav men ersättningen inte täcker vad arbetsmiljölagen kräver, hamnar ansvaret hos utförarna och i förlängningen hos medarbetarna. För att kvalitet enligt lag ska vara möjlig behövs resurser som motsvarar uppdraget. Det är först då vi kan skapa en stabil och trygg omsorg över tid.
Läs mer →
När min son säger ”samverkan”
Ett samtal med min son, som studerar till socionom, fick mig att reflektera över samverkan – en fråga som varit central under mina 50 år i vård och omsorg. Trots många reformer är behovet detsamma: att vuxenvärlden runt barn och unga håller ihop. Dagens debatt om allt yngre lagöverträdare visar vad som händer när det inte fungerar. Det som ger hopp är att nästa generation ser samverkan som en självklar del av arbetet.
Läs mer →